Möjligt eller omöjligt?

På uppdrag och rundvandring i staden möter jag två sorters  mottagande hos de personer jag vänder mig till.

De avvaktande och skeptiska, med en djup rynka mellan brynen (visserligen inte djupare än min, men det är en oväsentlig detalj i sammanhanget) och ett nej på tungan. Oavsett vad jag kommer att be om. Personerna trilskas och ger mig intrycket av att vilja att jag ska försvinna genom en lucka i golvet, helst omdedelbart, jag stör. Det må vara så, men frågar jag inte får jag inget svar.

Och så möter jag de välkomnande och nyfikna. De som undrar vad jag har att säga, som sedan funderar ett ögonblick och finner en lösning på mitt önskemål. Om de inte själva har mandat att ta beslut ska de fråga sin chef. En dörr öppnas, en möjlighet skymtas. Oavsett utgång. Därifrån går jag med lätta steg och ett leende som jag kan bjuda min nästa på.

Jag kan nog känna igen mig i båda sorterna, bättre än så är det inte. Fast jag ska försöka att påminna mig själv om skillnaden mellan de två. Och välja det möjliga, om jag hinner reflektera så långt innan jag agerar.

Glad Lucia!

Advertisements
This entry was posted in Coffee Shop, Hope, Social Support, Swedish, Uncategorized and tagged , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s