Ord som målar

En stillhet vidgades

En stillhet vidgades mjuk som soliga vinterskogar.

Hur blev min vilja viss och min väg mig underdånig?

Jag bar i min hand en etsad skål av klingande glas.

Då blev min fot så varsam och kommer inte att snava.

Då blev min hand så aktsam och kommer inte att darra.

Då blev jag överflödad och buren av styrkan ur sköra ting.

Karin Boye, ur diktsamlingen “För trädets skull”

Advertisements
This entry was posted in Coffee Shop, Swedish and tagged . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s