Syns du inte, finns du inte

Jag sitter i bilen utanför ett tillsynes oändligt fält med fet, skövlad jord. Vinden viner och biter, utan något i sin väg för att hejda den. Jag väntar på en kollega för att besöka ett LSS-boende för personer med tillsyns- och omvårdnadsbehov till följd av psykiska funktionshinder. 

Av vissa yrkesgrupper omnämns personerna ifråga som patienter, brukare eller också boende. Oavsett vilket är det en grupp personer med stora behov av hjälp och stöd. Och inte en homogen grupp med samma förutsättningar och behov, utan en grupp bestående av individer med enskilda livshistorier och öden.  

En grupp individer som har svårt att göra sin röst hörd. En grupp individer vars behov av vård och stöd inte prioriteras av samhället. En grupp individer vars jämvikt kanske lättare kan rubbas av avsteg från rutiner och av, för andra obetydliga, stimuli. Vem bryr sig om någon som inte tydligt kan förmedla sig och uttrycka sina behov? 

Mycket tyder på att kommunikationen mellan de diverse parterna som på olika sätt har med målgruppen att göra inte fungerar optimalt. Dagens understatement. Ett kommunikationshaveri som patienterna/brukarna/boendena i slutändan får lida för.

Det behövs incitament  och resurser, ett gemensamt språk och eldsjälar, samarbetsrutiner och gemensamma mål för att hitta vägar att överbrygga detta gap. Allra minst behövs stora egon och prestige som ställer sig i vägen för lyckade samarbeten i patienternas/brukarnas/de boendes intressen.

Varför accepteras det att personer med psykiska funktionshinder får fel medicinering till följd av brist på kontinuitet och resurser i vården? Varför accepteras det att personer med psykiska funktionshinder diskrimineras? Varför accepteras det att den med störst behov men tystast röst inte får den hjälp och det stöd han/hon behöver?

För det är precis det som sker när de resurser som behövs inte tillhandahålls. När den hjälp som behövs inte förmedlas. När de hårda ord och handlingar som utesluter florerar. Varför accepteras det?

Advertisements
This entry was posted in Health Care, Stigma, Swedish, Uncategorized and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s