Alternativa terapier – om rätten att välja

I Dagens Nyheter (2011-03-11) läser jag om Psykologsförbundets önskan att förbjuda alternativa terapeuter. Som tidigare poängterat finns det terapi och terapi. Det finns terapiformer som visar sig vara effektiva för att behandla vissa tillstånd, exempelvis kognitiv beteende terapi vid depression. Detta enligt beprövad vetenskap. Men också terapeuter som är riktiga skojare.

Olika terapiformer kan säkerligen passa olika människor, vid olika åkommor. Det finns nog ingen mirakelkur som fungerar för alla. Däremot finns det med säkerhet individer och företag som skor sig på personer som mår psykiskt dåligt. På personer som kanske inte är i bästa form för att göra välgrundade val och ta beslut som gynnar dem.

Valfrihet känns som en självklar rättighet i västvärlden i vår tid. I alla fall på många håll. Risken med förbud är en paternalistisk attityd och ett förminskande av individens förmåga att ta egna beslut.

Ett argument som talar för att olika terapiformer ska utvärderas och rekommenderas, förutom den goda hälsan, handlar om samhällsekonomin. Den mest effektiva och lönsamma terapiformen är att föredra. Samtidigt som så kallade alternativa terapier kan visa sig fungera för vissa personer. Att förbjuda sådana terapier kanske hindrar dessa personer från att hitta en lösning som fungerar för just dem.

Ytterligare ett argument som talar för ett förbud av alternativa terapeuter är att skydda individen, inte minst av psykiska skäl försvagade personer. Det kan finnas en risk för att den valda terapiformen är ineffektiv och utgör ett hinder för att söka hjälp som fungerar, på annat håll. Detta kan ha förödande konsekvenser. Med detta är det inte sagt att “godkända” terapiformer fungerar för alla heller.

Viljan att skydda är god och faran med kvacksalvare reell. Om det handlar om att rensa ut konkurrensen, om förbudsönskan också kan tolkas så, är det snarare egenvinningen som talar. Att tänka realistiskt utifrån en ansträngd samhällsekonomi är dock både vettigt och nödvändigt.

Frågan är var gränsen går mellan att bevaka individens hälsointressen och egna ekonomiska intressen. Oavsett vilket är det viktigt att minnas att en kedja aldrig är starkare än den svagaste länken. Och att kvacksalvare lätt kan ställa till det för den som råkar ut för en sådan. Och salta räkningen ytterligare för den som inte mår bra.

Önskan att må bra är en stark drivkraft. Önskan att vaska fram de bästa sätten att uppnå hälsa likaså. Men även ekonomisk vinning och överlevnad driver oss människor, vilket utgör en utmärkt grogrund för tveksamma hälsobringare. Och dem vill ingen vettig människa råka ut för.

Psykologer vill rensa ut alternativa terapier, Dagens Nyheter 2011-03-11

Advertisements
This entry was posted in Health Care, Research, Swedish, Uncategorized and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s