Kärlek på djursjukhuset

Av en slump, tror jag, läser jag om en deprimerad styltlöpare den 13:de februari. Jag kan däremot inte skylla på slumpen för att jag publicerar detta inlägg den 14:de, på alla hjärtans dag.

En dag som man för övrigt kan tycka vad man vill om. Liksom julfirandet kanske den innebär mer press och krav än nöje och njutning. Å andra sidan kanske dagen ger legitimitet åt att uttrycka varma känslor, vilket i och för sig är legitimt alla andra dagar av året också. Anser jag. Vardagens kantiga hörn kanske skulle bli något rundare, något mjukare om man gjorde det. Kanske.

Men nu åter till styltlöparen Skippy, som visade tecken på depression efter att en av hans vänner dog. Matlusten försvann och vårdarna på djursjukhuset kände sig maktlösa.

Tills den dagen då de hörde Skippy sjunka kärlekssånger till en honfågel av samma art som han själv. Att den fagra styltlöparen (eller säger man styltöperska?) bestod av en väggmålning tycks inte ha spelat någon större roll, annat än att ge Skippy livslusten tillbaka. Gott nog!

Om inget annat kan man i alla fall glädjas åt Skippys lycka denna alla hjärtans dag. Kvidevitt! Eller hur låter egentligen en styltlöpare?

Advertisements
This entry was posted in Hope, Social Support, Swedish, Uncategorized and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s