Vackert men farligt

Det är lätt att lockas av det vackra, oavsett om det är bra för en eller inte. Det är lätt att avskräckas av det okända, speciellt för den som är av det försiktiga slaget.

Jag går in och ut genom min dörr med min egen säkerhet som insats. Funderar på att skaffa en skidhjälm för att säkra skallen.

Istapparna är längre än jag. De är förföriskt vackra. Skimrar i soljuset, droppar som ett löfte om en annalkande vår. Även om den känns långt borta just nu.

Jag njuter av skönheten och naturens magiska inslag, men förstår samtidigt att istapparna utgör en fara där de hänger, majestätiskt.

Jag inser mina begränsningar och ger mig inte på istapparna. Det tyngsta redskap jag har är en hammare. Både vägglyktan och brevlådan hänger i farozonen, oavsett skidhjälm eller inte.

Jag måste be om hjälp. Utgår ifrån att fastighetsägaren också är mån om min och grannarnas säkerhet, även om motivationen kanske är av ett annat slag än den egna. 

Jag slår numret och väntar på svar.

“Hej, kan ni hjälpa mig att få bort de livsfarliga istapparna utanför min dörr?”

“Var kan de trilla?”

“På mig.” Tystnad i luren. “Och på grannarnas barn”, fyller jag i då det förstnämnda svaret inte verkar räcka som motiv för att rensa bort dem.

“… okej då, vi skickar någon såsmåningom.”

“Jaha, tack då.” Jag vill hoppas att jag är värd det!

Advertisements
This entry was posted in Coffee Shop, Swedish and tagged , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s